101
i det ögonblick de dit inträdde, låg, liksom förklarad, af den glänsande aftonsolen, hvilken, i ljusa vågor, inströmmade genom gafvelfenstret, utanför hvilket låg, herrligt belyste, de grönskande träden — den spegelklara hafsviken — och bort öfver den — den gamla kyrkan omgifven af sina höga lindar, på hvilka äfven aftonsolen strödde sitt guld.
Du som tillredt eller tillreder en boning, för att der emottaga din brud; som der, på den granna, stora våningen, slösat och uttömt alla praktens och rikedomens tillgångar; som endast rådfrågat modet, och täftan, dessa verldens afgudar — tror du inte att slutligen, efter all din möda, dina omätliga utgifter, du ändå kanske förbisett det hufvudsakligaste för hemmets verkliga sällhet, jag menar trefnad — detta så enkla, så föraktade ord, som dock, näst bönen är hemmets säkraste husgeråd. O! hade du ett ögonblick betraktat den boning vi nyss beskrifvit — då skulle du kanske förstått huru trefnaden ser ut och att det icke är modet och glansen och yppigheten som utgöra den — och hade du känt de känslor, den sanna glädje, som uppfyllde våra nygiftas hjertan, då de beträdde den enkla boningen, — der allt innerymdes i det enda rummet — då skulle du förstått den djupa, rätta betydelsen af en hemkänsla — d. v. s. att känna sig lycklig i sitt hem och sedan, med afund och icke med förakt och
