110
vara att icke Gudsfruktan och kärlek mildrar och hugsvalar det.
Tionde Kapitlet.
Underrättelsen om olyckan på Fagerö, hade hastigt spridt sig kring hela församlingen och hos de flesta ingifvit känslor af förskräckelse och deltagande: ingen hade, dock annat än i ord, sökt mildra eländet; endast prosten, ehuru sjelf i mindre goda omständigheter, hade, så fort han fått höra sina vänners olycka, icke blott genast begifvit sig till dem, med tröst och deltagande; utan äfven låtit ditleda den kon, af hvilken hans hustru påräknat den mesta julmjölken: dock hade så väl den goda prostinnan, som alla hennes barn med glädje sett den stora, präktiga kon lemna ladugården, för att ledas till Fagerö, der de hoppades, att hon, till någon del, skulle mildra de olyckliges behof.
Prosten, som äfven var öfvertygad, att en mensklig hand, genom någon giftig ört, orsakat kreaturens död, gjorde allt för att upptäcka den gudlöse och trodde, i likhet med Anna och Olof, att den omtalade gumman varit detta ondskans redskap. Han kallade gumman till sig och
