Sida:Anna 1846.djvu/16

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

10

modershjerta kunnat emotstå och, utan att afvakta annat svar, än den ömma och bifallande blicken, afskar han tvenne tjocka skifvor.

“Åh! inte mer än en skifva, din skälm! Du ska’ veta att det är grannt bröd, som jag har bakat; för si nämdemans i Måla kommer hem med far från kyrkan i morgon.”

“Jo! begge mor; och tjockt smör, åtminstone på den största” svarade Olof och framräckte de båda brödskifvorna.

“Inte plär du annars vara så snål af dig?”

”Jo; men i qväll är jag det; för det är långt öfver aftonvardsdags och jag har suttit så länge på kyrkgården hos mina små fogelungar.”

“Nåå! men du har väl inte glömt att gå efter gäss och får? då Gud tröste dig för far.”

”Jo mor, det har jag gjort; men dem kan väl Stina få gå efter?”

”Jo, det skall du se! hon har, Gud hjelpe mig! annat att göra och du är för gammal, att gå så der och slå dank och klättra opp i träna efter fågelungar: så gör min sann inte Jöns Perssons Anders och du är mest så gammal som han.”

”Nu får inte mor vara ond på mig!” svarade Olof och såg bedjande på modern ”utan söta mor bred nu på smörgåsarna! för jag har så brått; så skall jag nog göra så mycket som Anders, bara mor nu är snäll, För se mor! — ja om mor visste” ....