23
våldsam vrede. ”Den som har lofvat henne husrum får herrbergera henne; men under mitt tak får hon inte ligga; utan bort och ut ska’ hon och det genast, innan häradsdomarn kommer hit.”
Det syntes huru Olof kämpade med de frambrytande tårarne, men han besegrade dem.
”Kom du med mig Anna!” sade han med ädel värdighet. Himlen har tak för oss begge, för si jag ligger inte inne, när jag vet att du ligger ute. Men kom i håg far, att om Gud ville så kunde ni sjelf bli husvill i natt” tillade han och såg med prophetiskt allvar på kyrkovärden.
”Herre Jesus beskydda oss!” utropade modern, i det hon sammanknäppte sina händer; ty det var, som hade åskan i detta ögonblick krossande nedfallit öfver deras hufvuden.
Kyrkovärden bleknade — men dörren öppnades — häradsdomaren inträdde och blodet återvände hastigt till hans kinder.
”Ett herrans väder, bror kyrkovärd!” sade den inträdande och skakade vid dörren regnet af den våta kapprocken.
”Välkommen! välkommen! Jag som inte hörde när bror häradsdomarn kom” sade kyrkovärden och fattade den ärade gästens framräckta hand ”för annars skulle jag väl inte tagit emot här i skräpet: men var så god och kom med mig, så ska vi gå i anderstugan och
