83
med hvem jag vill. Det ä illa — och inte som ja’ vill — att en son ska’ tala sådana ord med sin. far: men ja ha’ gjort, som mor ba’ och som mitt eget hjerta bett mig, ja ha talt vackert och som det passar en son; men när det inte hjelper, så får lagen dömma oss emellan.” Riksdagsmans hånande leende hade, under detta tal, bytt sig i ett våldsamt raseri och vredens fradga framträngde mellan de svällda läpparne och giftiga pilar tycktes utgå från det vilda ögat.
Förr ska’ mitt hjertblod flyta, än att din vilja ska ske, du äreförgätne skurk!” utropade han och riktade det stora piphufvudet mot Olofs tinning.
”Far! Far! hör ni inte det ringer te gudstjensten, utbrast Olof och fattade med lugn och säker hand om pipskaftet.” Om ni vill bära händer på er son, så vänta åtminstone till sabbaten ä’ förbi. Ja vet mig inte ondt ha’ gjort; utan jag vågar träda in i Guds hus och dit går jag nu och der skall jag be bå för er och mig.”
Vid dessa ord lemnade Olof rummet och riksdagsman stod midt på golfvet och såg stirrande efter den försvunna.