En tebjudning och dess följder.
drömmer mycket lättare i ett rum, där det finns vackra saker. De här grenarna ska jag sätta i den blå muggen och ställa dem på mitt bord.
— Gå bara inte och strö blad efter dig i hela trappan! Jag ska på ett möte i Skyddsföreningen i Carmody i afton, Anne, och jag är nog inte hemma, förrän det blivit mörkt. Du får duka fram kvällsvard åt Matthew och Jerry, och kom ihåg, att du inte glömmer att lägga te i kannan, innan du häller på det kokande vattnet, som du gjorde härom sistens.
— Ja, det var rysligt, att jag kunde glömma det, sade Anne i urskuldande ton. — Men det var just samma kväll, som jag försökte hitta på ett namn åt Violernas dal, och det hindrade mig från att tänka på annat. Matthew var så förskräckligt snäll. Han bannades inte alls. Han la’ själv på te och sa’, att jag behövde visst inte koka upp nytt vatten … Jag berättade en vacker fésaga för honom, medan det stod och drog, och han tyckte inte det var långsamt alls att vänta. Det var en ovanligt vacker fésaga, Marilla. Jag hade glömt slutet på den, så att jag gjorde ihop ett slut själv, och Matthew sa’, att han märkte inte alls, var skarven var.
— Matthew skulle tycka det vara alldeles i sin ordning, om du hittade på att stiga upp och begära middag mitt i natten. Men ha nu tankarna med dig, är du snäll! Och — ja, jag vet verkligen inte, om jag gör rätt, du blir väl ännu mera yr i mössan än vanligt — men du kunde ju få bjuda Diana att komma hit över till dig i eftermiddag för att leka och dricka te med dig.
— O, Marilla! — Anne knäppte ihop händerna. — Så gränslöst roligt! Tänk, att ni ändå kunnat läsa mina tankar, så att ni har förstått, hur jag har längtat efter just det … Hon kommer och dricker te hos mig — precis som stort folk! Jag ska visst inte glömma att lägga på teblad, när jag
— 136 —
