konkurrens. I fall af ideell konkurrens användes med vissa undantag (kumulation för sådant straff som embetets förlust och för straffpåföljder) åter en modifierad (mindre brottet: försvårande omständighet) absorptionsmetod. Och så förfares äfven vid fortsatt brott (brottets återupprepande: försvårande omständighet; vid stöld, snatteri och inbrott: äfven straffskärpningsgrund).
Med dessa åtskilnader har dock i vår rätt införts all den osäkerhet, hvartill begreppen ideell konkurrens och fortsatt brott gifva anledning. Af begreppen hafva nemligen icke lemnats några särskilda bestämningar, och såväl i teori som i praxis råder härom alldeles icke någon enighet. Klart är, att kumulationsmetoden icke kan användas beträffande sådana straffbara handlingar, som af lagstiftaren förutsatts skola begås till ett större flertal, för att förbrytelse må uppstå (koppleri, konkursgäldenärs vingleri eller lefvande öfver sina tillgångar), eller i fråga om sådana, som med lagens affattning ingå såsom nödvändiga eller naturliga element i ett visst brott (förfalskning och begagnandet af det förfalskade, stöld och det stulnas förskingrande, tvegifte och hor). Här föreligger i sjelfva verket ej något sammanträffande af brott. Vidare är kumulationsmetoden utesluten, då resultatet af en enstaka handling faller under flera straff bestämmelser (våldtägt och blodskam) eller ock flera straffbara resultat af en sådan handling uppstå (flera träffade af ett slag eller af ett skymford). Och så är äfven förhållandet, då visserligen flera handlingar, hvilka hvar för sig äro af straffbar natur, företagits, men de likväl kunna sägas gifva uttryck åt fullt samma brottsliga viljobestämning. Men längre kommer man icke. Och det återstår dock att här afgöra, såväl hvad som må anses såsom en handling, som äfven när flera handlingar kunna sägas bero af samma brottsliga viljobestämning. Och här gå meningarne vidt åtskils från hvarandra. Hvad särskildt beträffar förutsättningarne för fortsatt brott, plägar man säga, att dertill hörer, att de straffbara handlingarne äro likartade, att föremålet för dem är detsamma samt att någon förändring i
