Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


116

skulle då bortfalla, samt begreppet fortsatt brott upphäfvas eller rättare inträffa vid hvarje konkurrens af brott.




Begreppet brott och indelningar af brott.Lika omöjligt som det är att draga orubbliga gränser mellan moralisk och juridisk orätt, lika omöjligt är detta i fråga om civil och kriminell orätt. Med folkens utveckling samt förändringen i lefnadsförhållanden och sociala vilkor undergå dessa begrepp förändring, och dermed flyttas jemväl gränserna dem emellan. Huruvida en handling skall i en positiv rätt upptagas såsom brott eller icke, beror således helt och hållet af den rättsliga vigt, som tillägges det af handlingen kränkta intresset och i hvad omfång man för rättsordningens upprätthållande i allmänhet använder det kraftigare medel, som står rättssamhällena till buds i deras straffmagt. Ju mindre starkt samhället är, dess mera är begreppet kriminell orätt utsträckt och leder äfven en mindre oförrätt till ansvar. Och i samma mån som samhället vinner styrka och medel att omedelbart förhjelpa den, som lidit ett intrång, till sin rätt, uppstå flera fall af civil orätt och inskränkas brottens antal. Då under vårt äldre samfundsskick sålunda hvarje liden oförrätt i det hela lade grunden till ett kraf på bestraffning, är det påfallande, hurusom smärre oförrätter efterhand i allmänhet afklädts egenskapen af förbrytelser. Och i det stora hela gäller hvad här sagts äfven om straffens svårhet. Äfven dessa röja med samfundens tillväxt i styrka en benägenhet att mildras, och, bortsedt från öfvergående strömningar i motsatt rigtning, kan äfven här den moderna rättsutvecklingen anföras såsom exempel. Jemför man åter de särskilda brotten, blifva med samhällets fortgående utveckling vissa klasser af dem visserligen såväl flera i antal som äfven af en mera straffbar natur än förut. Och med tiden vexlar äfven brottens karakter, samt få de i det allmänna föreställningssättet andra föremål, än de dessförinnan ansetts hafva. Fordom tänktes ju privat rätt närmast vara föremål för ett brott, och om förbrytelser mot det allmänna var det föga tal. Men nu