närmast hafva berott, att man mera började se till det uppsåt, hvari anklagelsen framställts, och de skäl, som talade för sannolikheten af de påstådda förhållandena (jfr. Abrahamsson p. 688).
I enlighet med den historiska utvecklingen lemnas i 1734 års lag bestämmelserna om falsk anklagelse (MB 60, 1—3) i sammanhang med föreskrifterna rörande ärekränkning. Detta senare begrepp hade ju till stor del återvunnit sin plats i straffsystemet hufvudsakligen under skydd och med stöd af hvad, som funnits förordnadt om falsk anklagelse. Allenast i fråga om falsk anklagelse finnes dock talionsprincipen fastställd. För förtal gällde särskilda, i det hela mildare straffbestämmelser. Hade anklagelsen ej skett af arghet, kunde den dock försenas med afbön och ett ringa belopp böter (20 daler). Och hade man halfva bevis å sin sida, gick man fri från straff. Det var äfven i full enlighet med den äldre rätten, som nämnda strängare straffbestämmelser rörande falsk anklagelse endast afsåge beskyllning å lif eller ära. I öfriga fall kunde straff blott ega rum jemlikt de lagrum, som handlade om förfallolöst uteblifvande af käranden vid sakens handläggning inför domstolen (RB 12) och om rättegångs missbruk (RB 29).
1734 års lags stadganden i ämnet upphörde först att gälla med 1864 års strafflags trädande i kraft. Och i det hela äro vår strafflags bestämmelser (Str.L. 16, 1—6) affattade i öfverensstämmelse med förut gängse uppfattning i saken. Hvad som kan sägas vara nytt, är att det uttryckligen framhålles, att med falskt åtal och angifvelse skall räknas lika ett sådant förfarande, som föranleder, att åtal anställes mot saklös, eller eljest går ut på att sådan person må fällas till straff. Men i öfrigt behandlas falsk anklagelse i sammanhang med ärekränkning, samt stadgas det, att, då anklagelsen ej skett af arghet utan af obetänksamhet, straffet skall på visst föreskrifvet sätt nedsättas och, i händelse af sannolika skäl för densamma, alldeles bortfalla. Talionsprincipen är dock visserligen ej utan vidare upprätthållen. Enligt regel ställer sig straffet för den falska anklagelsen lägre än det, som kunnat ådömas eller blifvit ådömdt den person, mot
