någon öppet tillegnat sig annans egendom, blef således hans gerning icke stöld. Och med hänsyn härtill finnes stadgadt, att straff för stöld ej finge tillämpas, då tillgrepp skett i fleras närvaro (i Leg. Vis. och Baj. vid eldsvåda) eller under sådana omständigheter, att gerningsmannen i allt fall lätt bort kunna tagas i gerningen (anglos. rätt: huggande af träd i motsats till anläggande af skogseld). Och å andra sidan har tillegnande af naturalster stundom undantagsvis betraktats såsom stöld, om gerningsmannen vidtagit särskilda anstalter för att dölja tillgreppet (Gragas: öfvertäckande af stubben efter det nedhuggna trädet).
Stöld kunde redan i den äldre rätten vara af mera eller mindre svår beskaffenhet. Vigtigast var i sådant hänseende den skilnad, som gjordes efter det tillgripnas värde. Ursprungligen synas de härvid uppställda klasserna ej varit flera än två: stor eller full stöld och mindre eller liten stöld. Men till dem kom i den nordiska rätten ytterligare en klass, nemligen af minsta stöld, s. k. hvinska eller snattan. Och i åtskilliga rättsböcker finnas inom den egentliga stölden härutöfver ytterligare åtskilnader hafva gjorts, så att flera klasser af mindre stöld kommo att ligga emellan snatteri och full stöld (sålunda i UL inalles fyra och i LL:ne fem olika klasser). De värdebelopp, som bestämde gränserna mellan de särskilda klasserna, voro i öfrigt ej fullt desamma. I allmänhet synas de med det gångbara myntets fallande i värde efterhand hafva blifvit föremål för en allmän höjning. I svenska och danska rättsböcker räknades dock allmänt stöld till värde af en half mark eller derutöfver för full tjufnad (i äldre norsk rätt ett tredjedels öre, i Gragas två öre samt deremot i Bj. R. och Allm. St. L. en mark och i Visb. St. L. två mark). Gränsen för snatteri i förhållande till tjufnad kom i vår rätt åter att ligga vid ett halft öres värde (LL:ne; i Gottl. L. 2 öre, VGL:ne 51⁄2 örtug, i ÖGL 41⁄2 örtug, i WmL I 1 öre, i WmL II och HL 1 örtug samt i UL och SmL 4 penningar). Från början torde bestämmelserna om tjufnad hufvudsakligen hafva affattats med afseende å stöld af kreatur, samt indelningen i stora och små stölder
