Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


191

MB 21,4) och från allmänna posten (KF 53 1755) samt iteration och rån, hvarvid pinliga medel användts eller hvaraf kroppslig skada eller död följt (införda genom KF 43 1855). Till en annan del hafva dessa fall af qvalificeradt rån först tillkommit genom 1864 års strafflag (af band, i allmänhet vid nöd, nattetid i bebodt hus efter inbrott).




Utpressning.Till rån ansluten sig s. k. utpressning. Man förstår dermed ett nödgande af annan till åtgärd, skadlig för hans egen eller annans ekonomiska intressen. Begreppet utbildades först i den senromerska rätten (concussio), men vann derstädes ingen närmare bestämning eller fullständighet. Äfven i den moderna rätten har det ända till sista tider varit temligen sväfvande. Och i följd häraf förete jemväl de i ämnet gifna stadgandena (saknas i österrikisk rätt) temligen betydande afvikelser. I somliga strafflagar angifves på ett eller annat sätt utpressningen bestå i aftvingandet af sådan handling, som tjenar till bevis om rättighet eller frihet från förbindelse (svensk, norsk, fransk och belgisk rätt). Annorstädes egnas visserligen omnämnande åt en förbrytelse af denna art, men anses utpressning föreligga äfven eljest, då någon genom hot af svårare beskaffenhet förmås att handla mot sin vilja (dansk rätt). Och slutligen bestraffas i åtskilliga nyare strafflagar såsom utpressning hvarje våld eller hot af nödgande beskaffenhet, så framt fråga är om framtvingandet af en handling, hvars verkningar äro af ekonomisk natur. Stundom tages härjemte utpressning i så vidsträckt betydelse, att derunder förstås äfven uttvingande af penningar eller hvad som helst af penningvärde, blott att det icke sker med våld eller skräck af öfverhängande natur (engelsk rätt) eller ock äfven för dessa händelser, så snart den, som utsättes för det obehöriga tvånget, derigenom förmås till ett handlande (holländsk rätt). Och då i några rättssystem vigten lägges å den ekonomiska skada, som den aftvungna handlingen har för den, som underkastas tvånget (svensk, norsk, fransk och belgisk rätt), betonas i andra åter, att förbrytelsen måste hafva skett i vinningslystet syfte (dansk,