tagits i en mera inskränkt bemärkelse, i det att till stöld äfven räknas ett olofligt tillegnande af gods, som man mottagit af rätter besittningshafvare, så framt man vid sjelfva mottagandet haft för afsigt att slå godset under sig. Ytterligare hafva i några rättssystem svårare former af försnillning utan vidare angifvits och behandlats såsom stöld. Särskildt i svensk rätt sker detta i ganska vidsträckt måtto. Så är nemligen förhållandet med tjenares försnillande af gods, som af husbonde eller dennes gäst anförtrotts dem (äfven i engelsk rätt, som låter detsamma gälla i fråga om försnillning af dem, som äro anställda i tjenst hos kronan, polisen eller vid Englands eller Irlands bank), och med försnillning af skeppare, forman eller dennes folk så ock af gästgifvare eller af annan, som herbergerar resande för sin näring, i fråga om det som lemnats dem på grund af deras yrke (äfven i fransk rätt) samt än vidare med försnillning af gods, som mottagits för forslande medelst allmänna posten (äfven i norsk rätt) eller ock bekommits i förvar under lås, försegling eller annat dylikt stängsel, äfvensom af det, som anförtrotts någon att värda, då det räddats ur eld eller sjö eller från fiende.
Ifrågavarande förfaringssätt beror på en inverkan från ett äldre, nu i det hela öfvergifvet uppfattningssätt. Liksom ett förvägrande att låta annan återfå sin egendom fordom mera eller mindre bedömdes efter reglerna för rån, ansågs stöld föreligga, om härtill kom ett förnekande af dennes rätt till godset. Och på sådant sätt finnes försnillning i vida större måtto, än som nu är händelsen i den svenska rätten, förut hafva stämplats såsom stöld. Det var i allmänhet gjordt till förpligtelse för den, som utan egarens vetskap kommit i besittning af dennes gods, att underrätta honom härom. Vid okunnighet om till hvilken man i sådant hänseende hade att vända sig, skulle han offentligen upplysa godset på visst föreskrifvet sätt. Brast han häruti, ansågs han obehörigen hafva velat tillvälla sig godset och drabbades af vanligt tjufnadsansvar. Särskildt gällde detta i fråga om vanligt hittegods. Likvisst sammanföllo icke stöld och försnillning inför det germanska rättsmedvetandet. Derom vittnar
