den, som kränkts i sin rätt, med lagliga medel förhjelpes dertill, och utgör sålunda s. k. civil orätt. I mån som staten lemnade den rättssökande processuella och exekutiva medel till ett omedelbart vinnande af sin rätt, upphörde man att i sådant hänseende anlita straffmagten. Ansvaret för rättsförnekelse bortföll. Men dermed försvann äfven det mera allmänna kriminalrättsliga lagrummet rörande oredlighet, och var man i fråga om straffbarheten af oredlighet, bedrägeri och förfalskning hänvisad till de speciella stadganden, som i sådant afseende funnos gifna. Denna utveckling var i det hela fullbordad redan mot slutet af medeltiden, och derefter vidtog en period, under hvilken rådde en viss osäkerhet, hvarest man på detta område skulle draga gränserna mellan civil och kriminell orätt samt vinna mera allmänna hållpunkter till ledning härutinnan. Man tog sin tillflykt till det romerska begreppet falsum och det dertill sig anslutande begreppet stellionatus.
I den romerska rätten hade utvecklingen gått i alldeles motsatt rigtning mot hvad, som skett i den germanska. Ursprungligen föranledde ett oredligt eller svikligt beteende ej en kriminalrättslig beifran, utan allenast en civil talan. Undantag gjordes dock för hvad, som inbegreps under crimen falsi, d. v. s. ursprungligen förfalskning af mynt eller testamenten samt ett svikligt undertryckande af handling utaf sistnämnda art. Gemensamt för ifrågavarande slags förbrytelser var kränkningen af fides publica, och deri sågs det för dem karakteristiska. Med denna utgångspunkt kom efterhand att såsom falsum betraktas svikligt förändrande eller undertryckande af urkunder i allmänhet, såväl offentliga som privata, hvarförutom med ansvaret för crimen falsi belades såsom quasi-falsa åtskilliga andra rättsstridiga handlingar: osann uppgift rörande namn eller stånd i sviklig afsigt, understickande af barn, brukande af falskt mått eller vigt, försäljande af samma sak till flera etc. I likhet med hvad som äfven gällde enligt öfrig antik rätt, var härjemte rubbande af gränsmärken af forno belagdt med strängt ansvar, fastän icke såsom förfalskning utan såsom en religiös
