Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
262

förbrytelsens allmänfarlighet. I 1734 års lag afhandlades jemväl i ett sammanhang all uppsåtlig eldanläggning af allmänfarlig beskaffenhet (MB 11), men urskildes såsom i högre måtto straffbar antändning af annans bostad. Till gerningens fullbordan fordrades principiellt fortfarande, att en verklig skada inträffat. Men ehuru det ej vidare inverkade på straffet, om mordbrännaren greps å bar gerning, var för denna händelse dock stadgadt, att ett mindre straff skulle tillämpas, äfven om ingen skada skett. Hvarest således faran blott afböjdes genom andra personers mellankomst, följde i allt fall ansvar (enligt praxis efter LL:ne ett arbiträrt straff). Såsom i högre måtto qvalificerad utmärktes antändning af kronans byggnader, och har hvad, som i sådant hänseende stadgats i nu gällande rätt (Str. L. 19,2), således i hufvudsak hemtats från 1734 års lag.

Sistnämnda lagboks bestämmelser med afseende å vållande till eldskada gåfvo i det hela uttryck åt den äldsta rättens grundsatser, såsom de närmare utbildats i landslagarne och den allmänna stadslagen. Derest skada i by skedde af rätt vådeld, förklarades dock uttryckligen, att upphofsmannen skulle vara saklös (jfr. redan förut Abrahamsson p. 507). Och å andra sidan var ansvar stadgadt för vanvårdande af eld utan olycklig påföljd (redan i Visb. St. L. II, 24 och Allm. St. L. BB 22 böter för brand, hvaraf annan ej fått skada, samt i Allm. St. L. och i Eriks af Pommern gårdsrätt ytterligare för underlåtenhet att åtlyda vissa bestämmelser till förekommmande af eldsvåda; liknande stadganden i senare specialförfattningar). Föreskrifterna i dessa delar förekommo för öfrigt fortfarande i den åt reglerna för grannelagsförhållandena egnade delen (BB 15 och 24). Åtskils från mordbrand behandlades jemväl elds sättande å strandad farkost, nemligen såsom en art af fridsbrott (MB 21,4; förut K. Plak. 612 1697).

Hvad beträffar öfriga i 1864 års strafflag förekommande allmänfarliga brott, gäller visserligen om en stor del af dem, att de först med samma lag vunnit upptagande i den svenska rätten, bland annat förorsakande af allmän förgiftning och skadegörelse