Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


21

tyska stater efter 1848 till 1871, åtskilliga nordamerikanska stater, Frankrike efter 1832 för så vida juryn förklarar mildrande omständigheter föreligga). I vår strafflag af 1864 är dödsstraff stadgadt endast vid ett fåtal brott (förräderi, majestätsbrott, uppror med dråp, mord, brott mot frihet med dödlig påföljd), och dessutom alltid alternativt med annat straff. Hvarest man i utlandet ej helt och hållet afskaffat lifsstraffet, har man dock ej nöjt sig med att låta förut brukliga skärpningar deraf bortfalla, utan sträfvat till utfinnande af ett särskildt smärtfritt dödssätt. Deraf beror den allmänna användningen af fallbila (guillotine) för ifrågavarande ändamål (Frankrike, Tyskland, Italien). Hos oss hafva förslagen härom hufvudsakligen strandat på invändningar af dödsstraffets motståndare, som i förslagets genomförande fruktat ett hinder för straffets snara aflysande (hos oss handbila, England äfven hängning, Spanien garottering). — Emellertid hafva fortfarande afrättningar från tid till annan förekommit hos oss.

Ehuru lifsstraff i allmänhet ej vidare förenas med särskild skymf, förvägras den afrättade dock fortfarande all utmärkelse. I vår lag (Str. L. 2,2) heter det sålunda, att hans kropp skall jordfästas i stillhet å närmaste begrafningsplats. Och då man numera börjat anse, att afrättningens offentliga verkställande mindre verkar till afskräckning och varning än till beundran och intresse för brottslingen, har man alltmera öfvergått till afrättningarnes verkställande utan närvaro af någon allmänhet (afrättningen i fängelset Nordamerika, England, Tyskland, Sverige enligt KF 108 1877, afrättningen ej förut bekantgjord Frankrike).

Kroppsstraff.Kroppsstraff hafva förekommit dels i förening med andra straff, företrädesvis lifsstraff, dels sjelfständigt. I förra fallet inneburo de en skärpning af det hufvudsakliga straffet (i 1734 års lag afhuggandet af hand före halshuggning, hudstrykning före försändandet till allmänt arbete), i det senare framträdde de från början ofta såsom eftergift från dödsstraffet (för höxtu sar poenæ talionis i UL, SML och WML, då lifsstraff enligt HL; domaren ofta valrätt eller lifsstraffet blott vid iteration eller