påföljd för henne. Men hennes förbrytelse föll ursprungligen ej under den allmänna lagen. Hon lemnades åt den förorättade målsmannens och slägtens miskund. Denna var likväl i äldre tider icke synnerligen stor för sådana fall som dessa. Vanligen läto de henne med lifvet umgälla sin delaktighet i den skymf, som vederfarits dem (Leg. Visig. och Roth.) Och på detta sätt hade visserligen gerningen oftast för henne svårare följder än för mannen.
Den kristna kyrkans religiöst-sedliga förbrytelser.Med kristendomen inträdde på ifrågavarande område en väsentlig förändring i uppfattningssättet. Till den del som den kanoniska rättens grundsatser skilde sig från den germanska rättens, voro de dels hemtade från antik rätt, företrädesvis mosaisk men äfven romersk rätt, och dels åter helt och hållet nya, härledda ur ett rent kristet åskådningssätt. Äfven i antik rätt var det allenast qvinnan, på hvilken det lagts förpligtelse till kyskhet och äktenskaplig trohet, och äfven derstädes uppfattades från början ett kränkande af den qvinliga äran, vare sig det skett med förförelse eller med våld, såsom ett brott mot hennes laga målsman, respektive fader eller äkta man. Man finner sålunda äfven i antik rätt qvinnans bestraffande öfverlåtet till familjen och, hvad beträffar straffet för mannen, dels lägersmål utmärkt såsom lika (mosaisk rätt) eller till och med mera straffbart än våldtägt (grekisk rätt), dels ock äktenskapsbrott och kränkande af mö likställda med hvarandra (romersk rätt) eller till och med ingående under ett gemensamt begrepp (det grekiska μοιχεία). Men i de antika staterna hade emellertid efterhand äfven införts straffbestämmelser, afsedda att i samhällets omedelbara intresse värna om sedligheten. I den mosaiska rätten voro dessa slags rättssatser af gammalt ursprung och hade, liksom rättsnormerna i deras helhet, en religiös karakter. I den grekiska rätten voro de mera sällsynta, och, hvad vidkommer den romerska rätten, synas de i det mesta tillhöra en senare tid. I allt fall blef en af Augustus utfärdad lex Julia de adulteriis för framtiden grundläggande på detta område. Och dermed gjorde äfven staten gällande ett sjelfständigt intresse i fråga om förutvarande sedlighetsbrotts beifrande
