förordningar eller i den del af den allmänna lagstiftningen, som rörde de kyrkliga förhållandena. Den enskilda målseganderätten lemnades särskildt oförkränkt. Och bevis för, huru kyrkan i allmänhet beflitade sig om att vinna den allmänna meningen för sina rättsnormer, voro bland annat försöken att på konstlad väg tillskapa en målseganderätt med afseende på de nya sedlighetsbrotten (enligt UL och WmL II vid tidelag djurets egare målsegande med rätt att taga lif eller böter). Ehuru kyrkans principer först sent framträdde i den verldsliga rätten, vore det dock origtigt att tro, det dermed äfven angåfves den rigtiga tidpunkten för deras omfattande och obestridda tilllämpande. Alla rättsfrågor af religiöst intresse lades till de kyrkliga domstolarne, och vid dem dömdes icke efter folkets lag, utan dels efter Guds lag, d. v. s. mosaisk rätt, och dels efter synodernas beslut och de påfliga dekretalerna. De gerningar, som på detta sätt i allt fall förr eller senare kommo att framstå såsom religiöst-sedliga förbrytelser voro: lönskaläge, äktenskapsbrott. tvegifte, blodskam, onaturlig otukt och koppleri. I visst afseende var så äfven förhållandet med ocker och öfriga dermed beslägtade gerningar, afseende en orätttfärdig vinst. Våldtägt och bortförande af qvinna voro åter handlingar, med hvilka kyrkan i hufvudsak ej kom att taga någon omedelbar befattning. I förhållande till den förut rådande rätten hade den här ej heller några väsentligt nya principer att häfda. Och hvad särskildt angick våldtägt, omfattades i viss måtto det romerska åskådningssättet, enligt hvilket denna gerning föll under begreppet crimen vis. Väl vidhöll man i motsats till den romerska rätten att såsom föremål derför blott tänka sig en qvinna. Men i de lagar, som utfärdades till stäfjande af våldshandlingar, lemnades straffbestämmelser med afseende å ej mindre bortröfvande af qvinna än äfven våldtägt.
I det hela betecknade denna utveckling blott ett införande af nya straffbestämmelser, utan äfven ett skärpande af dem, som förut funnits. Lifsstraff blef, hvad beträffar de egentliga sedlighetsbrotten, i en eller annan form det regelmässiga ansvaret. Undantagsvis lindrades dock straffet
