Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
325

uppmaning, eggelse eller beslut, eller ock hafva i allt fall lägre straff fastställts med afseende å gerningar af denna beskaffenhet (jfr. för svensk rätt Str. L. 8,2, 3, 7, 8, 10). Och så är äfven mestadels förhållandet med underlåtenhet att angifva sådan statsförrädisk stämpling, hvarom man erhållit kunskap. Äfven i de lagar, hvarest man i det ena eller det andra hänseendet låtit handlingar af förberörda art regelrätt blifva strafffria, har man, i hvad angår statsförbrytelserna, belagt dem med ansvar (så beträffande underlåtet angifvande i norsk, österrikisk, ungersk och engelsk rätt). För det fall åter att gerningarna i allmänhet äro straffbara, eller härtill dock icke nödvändigtvis fordrats, att de beröra statens rätt och säkerhet, har, för så vidt detta senare likvisst är händelsen, skärpta bestämmelser gifvits (jfr. för svensk rätt Str. L. 8,22). Å andra sidan utlofvas i några lagar fortfarande strafflöshet åt dem, som deltagit i förrädiska stämplingar, för den händelse de angifva saken och medbrottslingarne samt såmedelst hindra planens utförande (fransk, belgisk, österrikisk och ungersk rätt). I vår rätt har denna grundsats kommit till uttryck allenast på det sätt, att i ett fall straffet nedsatts för den, som af egen drift afvärjt all skadlig verkan af försökshandling, och i ett annat fall åter försök endast bestraffats, om brottets fullbordan uteslutande förhindrats genom omständigheter, som voro oberoende af gerningsmannens vilja (Str. L. 8,7 och 10),

Äfven i dessa stycken har emellertid framträdt en rörelse att likställa statsförbrytelserna med öfriga brott och att bringa dem under samma rättsnormer. Och detta har i det mesta betecknat ett uppgifvande af de för statsförbrytelserna egendomliga grundsatserna, ej deras allmängörande. I det hela har utvecklingen härvid försiggått på det sätt, att ifrågavarande grundsatser inom statsförbrytelserna fått en mindre vidsträckt användning och bibehållit sin giltighet allenast med afseende å deras svåraste former. Delvis hafva dessa afvikande grundsatser visserligen här och hvar helt och hållet bortfallit, särskildt förpligtelsen att vid ansvar angifva statsförbrytelse, som tillernas (fransk och belgisk