Hoppa till innehållet

Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/335

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
327

norsk rätt), drottningen (holländsk och engelsk rätt), hvarje medlem af furstehuset (fransk rätt), den som i furstens ställe förestår regeringen (holländsk rätt) eller vissa andra högre embetsmän (engelsk rätt) äfvensom uppväckande eller förstorande af fara för staten utifrån eller medelst uppror och borgerligt krig (österrikisk rätt) samt krigföring mot fursten och kränkande af vissa fursten nära stående qvinliga medlemmar utaf det furstliga huset (engelsk rätt).

I fråga om landsförräderi skiljer man mellan militäriskt och diplomatiskt förräderi. Såsom militäriskt landsförräderi angifvas allmänt bärande af vapen mot riket eller mot magt, som är med detsamma förbundet i krig, uppväckande af krig mot riket från annan stats sida, handlingar, hvarigenom i krig landets krigsstyrka försvagas eller i allt fienden understödjes, och spioneri i krigstid (jfr. för den svenska rätten Str. 8,4—11). Härtill sluta sig stundom ytterligare värfvande af folk till främmande krigstjenst (dansk och österrikisk rätt samt svensk enl. Str. L. 8,25), tagande af sådan värfning (dansk och engelsk rätt), delaktighet i krigsmans rymning (nordisk, holländsk och engelsk rätt; jfr. Str. L. 8,26), stympning för undgående af krigstjenst (dansk rätt; jfr. hos oss 1881 Str. L. för krigsmagten § 70) och bedräglig leverans åt här eller flotta i krigstid (holländsk rätt) etc. Diplomatiskt landsförräderi består i främjande af annan stats fördel på sitt eget lands bekostnad, i förrådande eller offentliggörande af hvad, som för landets väl bör hemlighållas, samt i förderfvande af statshandling (jfr. för svensk rätt Str. L. 8,15, 18—21). Härjemte har undantagsvis äfven gifvits ifrågavarande karakter åt annat tillhandagående af främmande magt i sådan sak, som rörer riket (jfr. i svensk rätt Str. L. 8,16 och 24: mottagande af gåfva utaf främmande magt för främjande af dess fördel på landets bekostnad och underhandling för eller med annan stat i sak rörande riket). Särskildt finnes i några rättssystem det bestraffas såsom landsförräderi att genom fiendtliga handlingar mot främmande magt utsätta eget land för fara (fransk och belgisk rätt samt delvis äfven holländsk). Här har sålunda under