del bestraffas försök till brott eller i allt fall förberedelser dertill hos oss fortfarande såsom särskildt angifna och beskrifna brott (förfärdigande af falska stämplar, anbringande af falska märken, eftergörande af mynt, inbrott, tillredande af gift, resande af vapen, utmanande till duell, utrustande af slaffartyg, enleverering i otuktig afsigt, tillverkande af inbrottsverktyg). Hvarest det brottsliga uppsåtet kommit längre än till en förberedande handling, följer enligt vår rätt ej straff annat än i sådana särskildt angifna konkreta fall. Och på grund af vår historiska utveckling lär gränsen emellan förberedelse och försök ej få anses öfverskriden, förrän sjelfva den brottsliga hufvudhandlingen påbörjats.
I öfrig modern rätt gälla deremot i förevarande punkter delvis olika grundsatser. Särskildt har man enligt regel lemnat en allmän föreskrift om försök till brott (fransk, österrikisk, dansk, norsk och tysk rätt) under principielt fastställande af försökets straffbarhet. Mångenstädes har man dock genom vissa förbehåll mildrat strängheten i denna grundsats (tysk rätt hänvisar till de fall, der försök vid de särskilda brottens behandling angifves såsom straffbart, hvilket aldrig sker vid übertretungen och sällan vid vergehen; dansk rätt inskränker regelns användning till förbrytelser mot strafflagen, och norsk rätt sätter regeln ur kraft vid smärre förseelser genom sitt sätt att beräkna straffet för försök efter visst förhållande till straffet för den fullbordade gerningen).
Såväl i svensk som öfrig modern rätt har man i öfrigt antingen i allmänhet eller dock för särskilda fall (så svensk rätt) låtit straffet förfalla eller lindras för den händelse, att brottet stannat vid försök på grund af ett frivilligt tillbakaträdande från gerningsmannens sida (redan romersk rätt), vare sig genom ett blott och bart afstående från uppsåtets vidare fullföljande eller ock genom åtgärder till hindrande af den från början afsedda effektens inträdande. Ämnet är för öfrigt rikt på teoretiska och praktiska tvistefrågor: skilnaden mellan förberedelse och försök, mellan fulländadt och ofulländadt försök, försök med otjenliga medel eller å otjenligt föremål. I sistnämnda hänseende kan i brist på annan bestämmelse stundom strafflagens
