stadgade konfiskation och, enligt uttryckligt lagstadgande, likaledes för skadeståndstalan (Str.L. 6,7). Tillämpningen af lagens stadganden om preskription sker utan afseende å ett åberopande eller en afsägelse deraf från brottslingens sida. I ett par fall gälla särskilda preskriptionstider för åtalsrätt, nemligen i tryckfrihetsmål (för publik aktor 6 månader från skriftens inlemnande) och i våldtägtsmål (6 månader). Den för brott af sistnämnda art stadgade preskriptionen hvilar å samma grund som den ursprungligen bestående. Och med afseende å denna preskription gäller i följd häraf laga förfall (StrL 15, 16).
Benådning.
Rydin: Om konungens rätt att
göra nåd (Ups. Univ. Årsskr.
1861).Genom benådning kan slutligen laga
myndighet, nemligen enligt regel regeringsmagten eller
något dess organ, låta frågan om en förskylld
bestraffnings verkställande bortfalla.
Benådningsrätten synes ej hafva varit erkänd hos alla folk (ej
i mosaisk rätt, fastän väl faktiskt utöfvad), och, der
så obestridligen skett, har det i allt fall enligt
regel endast egt rum under vissa förbehåll. Ju mera
man i straffet hufvudsakligen sett en upprättelse
åt den private målseganden, desto mindre plats har
det varit för benådning. På grund deraf torde det
knappast vara rigtigt att anse benådning för
något ursprungligt institut i den germanska rätten.
Institutets rättsliga konstruktion i den
moderna rätten härstammar från den romerska, som
i detta afseende åter tillgodogjort sig rättsliga
företeelser i den grekiska. Man kände nemligen i den
romerska rätten såväl ett nedläggande af talan i
form af abolitio, — nemligen dels mera allmänt till
firande af större högtider, dels på begäran af
åklagaren eller vid dennes öfvergifvande af sakens
fullföljande och dels slutligen på den tilltalades
begäran i fall af fel i rättegången, åklagarens
död eller rättsliga förfall — som äfven rättsmedel af
verkan att medföra ej blott ett dylikt nedläggande
af talan utan äfven efterskänkande af ådömdt straff,
nemligen intercessio af magistratus samt beslut af
folket å comitia centuriata eller tributa. Härtill
kom ytterligare restitutio in integrum, på
hvilken väg hufvudsakligen landsflykt upphäfdes, men
äfven ära och gods kunde återställas. Med
kejsardömets uppkomst samlades den magtbefogenhet,
