Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

92

skeppets vestra ända, hvilket måst för några år sedan af fruktan för ras till hälften nedtagas. Denna kyrka, som rymde omkring 2000 personer och som var på J. Oedmans tid den största i Bohuslän, var numera förliten. Samma uråldriga byggnad blef derföre nedrifven och en ny uppfördes i dess ställe. Den nya kyrkan består af ett aflångfyrkantigt skepp, som utvändigt håller hela 120 fot i längd och nära 60 i bredd. I vester ett fyrkantigt torn, i öster en fyrkantig sakerstia. Skeppet har å hvarje sida rundbetäckta fönster och en rakbetäckt ingång samt en sådan genom tornet. Här finnas inga pelare; men deremot ett lågspändt trähvalf och en låg takresning. Tornbetäckningen är enligt nutidens bruk lyktformig. Vi se således för oss en helgedom, hvilken i vår konstrika tid är ganska konstlös. De gamle uraktläto icke att genom ett utsprång åt öster bereda en altarplats. Vi se deremot en liten sakerstia, som liknar en grindstuga. Men ehuru enkel än denna kyrka är, så har man likvisst sökt att utsira henne. Man har nemligen utanför ingången genom tornet anbragt en portal, som i sanning är i sitt slag egen. Tvenne kolonner, som äro så tjocka på midten af lifven, att deras likar svårligen finnas i den vida verlden, uppbära en låg fronton, som deremot är temligen vanlig. Denna portal håller öfver 15 fots bredd, men endast 17 fots höjd till spetsen af frontonen. Det är lätt begripligt, att en sådan portprydnad, hvilken i anseende till breddens och höjdens missförhållande till hvarandra vore vid hvilken byggnad som helst sällsam, tyckes vid en tornfasad framstå såsom en besynnerlig leksak. Norra och södra sidoingångarne ha äfven blifvit utsirade. Desse låga ingångar, som ha raka betäckningar, äro infattade i höga murfördjupningar med halfrunda betäckningar. Här