2
Vi voro nu i Halland. Härvarande länsmärke består i några få nedramlade kullerstenar. Det tyckes nästan som den nya tiden, hvilken gerna utjemnar gamla skiljemärken, icke vårdade sig om något gränsmärke mellan det fruktbara Skåne och det magra Halland. Från höjden af åsens motsatta sida öppnar sig en vidsträckt synkrets öfver ett slättland och en hafsvik. En liten fjällbäck har här bildat en ansenlig dal, hvars ena sida visar kala klippor och ljungbeväxta branter, men hvars andra deremot prunkar med högstammiga bokar. Bäckens steniga bräddar beskuggas af alar och hasselbuskar. Vid foten af åsen ligger Karups kyrka och straxt dernedom Karups gästgifvaregård. Denna belägenhet är verkligen inbjudande. Lummiga träd omgifva kyrkan och gästgifvargården; bäcken, som nyss forsade öfver de steniga branterna, flyter här sakta fram mellan frodiga ängar för att snart försvinna i den närbelägna hafsviken.
Kyrkan ehuru liten är i anseende till sin höga ålder vördnadsbjudande, helst hon hittills blifvit förskonad för det nya manerets andefattiga reformer. Hon består af torn, skepp, kor och halfrundt utsprång. Hela längden invändigt är 92 fot, skeppets bredd 27 fot 6 tum, korets 20 fot 8 tum. Murarne, som äro af gråsten, hålla 6 fot i tjocklek. Dörr- och fönsteröppningarne äro små. Tornet och skeppet, som tillsammans utgöra långhuset, ha tvenne kors- och ett stjernhvalf. Koret har korshvalf och utsprånget hjelmhvalf. Breda bågar åtskilja tornets och korets hvalfafdelningar från skeppets. Kyrkan är i enkel rundbågsstil, takhvalfven till en del något yngre. Tornet har en ansenlig spira, hvilken väl icke röjer någon hög ålder, men likvisst är mera högtidlig än nutidens lyktlika betäckningar. Flere skadade helgonbilder
