användes i anseende till den korta öfverfarten, hvarföre den lätta båten idkeligen vräktes på och stundom öfverspolades af de skummande vågorna. Uppkomne på andra stranden gingo vi till Vrångebäcks gästgifvaregård, som ligger ett godt stycke härifrån. Vi färdades sedan förbi Bro kyrka, som ehuru gammal är föga märkvärdig, och begåfvo oss till Stora Backa, en bondgård i Brastad socken. Denna bondgård var egentligen det mål, vi bestämt för vår utfärd; ty jag visste, att här funnos många hällristningar.
Stora Backa ligger i en liten däld omgifven af kala bergskullar samt tufviga en- och ljungbeväxta höjder. De fleste hällristningarne förekomma å det såkallade Bråteberget och Disåsen, än på föga stupande, än på helt branta bergsluttningar. Några äro djupt inslipade och andra helt löst inknackade. Bland dessa minnestaflor är i synnerhet den märkvärdig, hvilken, såsom vi ofvanför nämnt, 1627 afritades. En ofullständig teckning häraf har nyligen utkommit. Då man betraktar denna ansenliga hällristning, som finnes å Bråteberget, kan det icke väcka förundran, att densamme varit den förste, som fästat fornforskarens uppmärksamhet. Här står en härförare i kropsstorlek med upplyftade händer, stridsklubba och sidosvärd. Under, framför och öfver honom ses större och mindre stridsmän, flere bemannade kanoter, djur, fåglar, skosulor och hålor. Denna hällristning intager en längd af 32 fot och en bredd af 16 fot. Å Disåsen träffas en man med utsträckta armar, och omkring honom djur, kanoter, sköldar, fotsulor, hålor, m. m. Somliga djur ha månggreniga horn. Något längre åt norr märkes bland annat en högstammig kanot med 45 mans besättning. Å Hageberget står en groflemmad man med
