att jättestugor, altarbord och griftrör tillhöra hällristningstiden. Då jag redan beskrifvit flere sådana fornlemningar, anser jag mig icke nu böra trötta läsaren med närmare granskning af de härvarande, enär de hufvudsakligen likna de förromtalte.
Brastads kyrka, en urgammal byggnad, ligger helt nära Stora Backa. Hon liknar hufvudsakligen de kyrkor, vi nyligen beskrifvit. Koringången, hvilken vetter åt söder, omfattas af yttre sidostycken, som bestå af huggen gråsten. Å det ena af dessa äro tvenne djur inristade, hvilka ligga midtemot hvarandra, å det andra ett uppnedvändt menniskohufvud, som omgifves af tvenne drakslingor. Under och vid yttre sidan om samma drakslingor står följande runinskrift: Maria mer hialb theim er thina stein gerthe. Det tyckes verkligen, som dessa sidostycken blifvit vid kyrkans byggnad tillhuggne för sitt närvarande ändamål. Det förra torde med sina djur, om de äro lejon, afbilda Gud och Christus, det sednare en fallen menniska uti en qvalfull omgifning af satans anhang. Menniskohufvudet kan ej vara af misstag uppnedvändt, ty drakarne ha nu en upprätt ställning, som de i motsatt fall ej fingo. Runinskriften synes för öfrigt endast åsyfta en from önskan för ett arbete, som blifvit gratis verkstäldt för kyrkans prydnad. Här uppfördes för omkring 40 år tillbaka ett torn, som någon tid härefter så satte sig, att det måste till en stor del ombyggas. Ickedessmindre visar detta torn omkring 2 fots öfverlutning, och har genom sjunkning skadat sjelfva kyrkan, så att äfven hon måst till en del förbättras. På detta sätt lyckas arbeten, som utan god tillsyn utföras af fuskare.
Tiden medgaf tyvärr icke att på Holma herregård, som ligger i denna nejd, göra ett besök, ehuruväl dess
