Huru betydligt Dragsmarks kloster varit under medeltiden, synes deraf, att detsamma hade jordegendomar i Vikens eller Bohusläns alla fögderier[1]. Indragningen af dessa andeliga gods, som enligt J. Oedman hufvudsakligen tillkommit genom enskildes testamenten, tillskyndade här såsom annorstädes staten föga välsignelse. De blefvo en tid bortåt förvaltade såsom ett eget län, som sedermera upplöstes. Förpantningar och förläningar, indelningar och skatteförsäljningar öka föga kronans intrader. Några steg ifrån den herrliga Mariakyrkans nedbrutna murar upptimrades en i alla afseenden obetydlig träkyrka. Efter de ek-, bok- och tallskogar, som på J. Oedmans tid förskönade detta ställe, stå här och der på och under bergsbranterna några sörjande löf- och barruskor. Den nya tiden har således fullkomligt lyckats att här utplåna våra katholska förfäders herrligheter. Jag vet likväl icke, om man hunnit i denna afkrok till samma upplysning som vid Kastellgården, hvilken ligger närmare länsstyrelsen, att nemligen uppgräfva och till utlänningen såsom gödselämne försälja sina förfäders ben.
Återvägen togs om Bro kyrka till Ferlöfs gästgifvaregård, mellan hvilka ställen man färdas genom djupa bergsdalar och öfver framskjutande branter. Barrträd gifva här och der någon täckhet ät de brådstörta fjällväggarna. Vi kommo vidare om Svarteborgs, Rabbalshede och Hede gästgifvaregårdar till Mjölkeröd.
Efter denna utflygt qvarstadnade vi ännu några dagar på sistnämnda ställe. Min reskamrat hade godheten att finna sig vid detta dröjsmål. Det var naturligtvis för mig påkostande att lemna en huld moder, hvilken jag
- ↑ Arent Berntsen Bergens Danmarckis oc Norgis Fructbar Herlighed, 2 B. s. 513.
