Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

186

knappast skulle tro, att någon ville i våra dagar försöka, om icke ett sådant murverk för kort tid sedan blifvit å en större landtkyrka i Skåne utfördt, hvilket till en början icke ville bättre lyckas, än att det vid bågarnas borttagande rasade och skadade flera arbetare. Sedermera ombyggdes detta tunnhvalf efter en något lättare anordning, hvarigenom det väl blifvit stående, men visar dock redan betänkliga remnor. —

Vi uppgingo i kyrkans ansenliga torn, och njöto från betäckningens altan en lika fägnande som vidsträckt utsigt. Här skådades, huru Klarälfven kringflyter den ö, hvarpå staden ligger. Skogbeväxta höjder och odlade fält deremellan gjorde en behaglig omvexling med hvarandra. Kinnekulle märktes tvertöfver Venern såsom ett litet moln vid den aflägsna synkretsen. — Konrektorn J. E. Nordahl täcktes vänskapsfullt visa oss kyrkan och dithörande ritningar.

Härvarande gymnasiehus ligger helt nära domkyrkan. och är en ansenlig byggnad. Foten är ganska hög. Hufvudfasaden vetter åt norr och har å midten en ingång, hvartill en hög trappa med flera steg åt båda sidor uppleder. Undervåningen har fyra fönster å hvardera sidan om ingången, öfvervåningen nio sådane i rad, af hvilka det mellersta motsvarar dörröppningen derunder. Å midten af denna sida är en fronton med trenne fönster. Gaflarne ha trenne fönster i bredd i trenne afsatser, hvaraf den öfversta motsvarar fasadens fronton. Ingången har halfrund, alla fönster vågräta betäckningar. Takresningen är bruten och öfver kroppåsen uppstiger ett åttkantigt torn med ett fönster å hvarje sida. Detta har en åttkantig betäckning, som slutar i en låg spets. Omgifnings- och mellanmurar, trappor och torn äro af sten. Ehuru byggnaden icke kan med sina frontoner, gafveltinnar och