192
måste således finna oss i detta oväntade hinder; men vi fägnade oss sedermera öfver den glada, den oförgätliga afton, vi liksom påtvingades af vår hjertlige ungdomsvän. Mannaålderns bestyr skänka sällan så glada stunder som de, hvilka vi här njöto.
Prosten Bågenholm har uppfört ett rymligt tvåvåningshus af timmer. Detta är beklädt med bräder och försedt med skiffertak. Rummen äro höga, ljusa och välordnade. Han har framför denna byggnad anlagt en treflig gårdsplats och derbakom en liten vacker trädgård. Allt röjer omtanka och verksamhet. Denna prestgård har en hög belägenhet. Man ser omkring sig skog och bördiga fält.
Väsehärads kyrka ligger härnedom, och Venern svallar i hennes grannskap. Vi önskade bese kyrkan och Herr Prosten hade godheten att sjelf ledsaga oss ditner på en ny väganläggning. Denna kyrka har en ansenlig längd, men en ännu ansenligare bredd. Murarne stärkas invändigt med grofva sträfpelare och sammanhållas af starka jernankaren. Hvalfvet är af bräder. Tornets smalhet jemförd med kyrkans bredd vanställer hufvudfasaden. Sakerstian, som ligger i öster, liknar ett grafkor. I anseende till byggnadens missförhållanden kan predikanten icke utan stor ansträngning höras. Här skulle derför en ljudskärm i parabelform göra utmärkt nytta. Jag behöfver knappast nämna, att denna stora kyrka, som hvarken röjer harmonisk hållning, perspektivisk idé eller akustisk beräkning, är blott några årtionden gammal. Måhända kan en sådan byggnad framställd af en sköntecknare göra intryck på den, som saknar byggnadsstudier; men ingen, som inträder deri, lärer känna sig upplyftad af denna vida, kaotiska tomhet.
