Man kan likväl icke vid anblicken af detta jätteverk tillbakahålla en och annan reflexion deröfver. Enligt ett beslut, som i anledning af Biskopen Brasks framställning fattades på ett riksmöte i Södertelje 1516, företogs öppnande af en segelled ur Vettern om Norsholm till Östersjön. Detta arbete afstadnade, men borde enligt befallning af Konung Johan III 1583 fortsättas. Det förtjenar här anmärkas, att de Holländske staterne affärdade 1640 gesandter till Sverge, hvilka högligen besvärade sig inför Drottning Christina öfver Öresundska tullen och föreslogo att, till undvikande af ett dylikt handelsprejeri, öppna en kanal från Göteborg till Östersjön. Men detta företag ansågs outförbart, hvarför ett förbund uppgjordes, hvilket egentligen åsyftade Danmark. Christian IV, som hade utmärkta insigter i byggnadskonsten och efterlemnade flera mästarverk än någon af sina före- och efterträdare, skämtade öfver de Holländska gesandternes föreslagna kanal, och Holberg, hvars snille och lärdom äro oförgängliga i bildningens häfder, ansåg denna idé för ett dårhusinfall[1]. Biskopen Brask hade jemväl i ett bref 1526 föreslaget en segelled mellan Lödese och Norrköping, på det att Hansestäderne och Danmark icke måtte godtyckligt betvinga Svenska handeln. Den insigtsfulle Assessorn Svedberg, sedermera den verldsbekante andeskådaren Svedenborg, företedde detta bref för Konung Carl XII, hvarpå den berömde Polheim fick uppdrag att öppna en kanal mellan Göteborg, Venern, Vettern och Norrköping, till hvilket ändamål 40000 daler silfvermynt årligen anvistes. ”Det märkvärdigaste är,” säger Lagerbring, ”att Polheim påtog sig att inom fem år sätta allt i fullkomligt stånd.” Under den såkallade frihetstiden
- ↑ L. Holbergs Dannemarks Riges Historie, T. II, s. 815–816.
