Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/230

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

220

Skeppet och koret ha en skråkantig grundsten, som utspringer 4 tum med 6 tums höjd. Men korrundeln har socklar, som bestå af trenne afsatser; de tvenne nederste äro nemligen rätvinklige, den tredje skråkantig, och hvarje har 4 tums utsprång och 6 tums höjd. Vapenhuset, sakerstian och materialhuset ha inga utspringande grundstenar.

Jemte hvarandra framlöpande rundbågar med deröfver föga utskjutande listverk bilda merendels den äldre medeltidens takgesimser, hvarföre en lärd författare till och med ansett desamma utgöra en hufvudkarakter i rundbågsstilen. Hela denna kyrkobyggnad saknar emellertid taklister. Man kunde derföre förmoda, att dylika båggesimser här funnits, hvilka förfallit och sedermera blifvit med släta murar ersatte. Det är likvisst ingalunda troligt, emedan de äldsta kyrkobyggnader i norden, helst de mindre, sakna dylika; ett bevis, att desse icke utgöra någon hufvudkarakter.

Kyrkans dörromfattningar äro äfven ovanligt enkla. Inga kolonner, dörrfält eller sirater. Hufvudingången, 4 fot bred 6 hög, har genom nyare förfuskning mistat sin ursprungliga anordning, och fått en aflångfyrkantig fönsteröppning deröfver, som illa står tillsammans med kyrkans öfriga anordning. Hvarken å Digelii lilla grundritning af denna kyrka eller Dalbergs perspektivteckning af densamma finnes tecken till hufvudingången, men liksom dylika merendels finnas å alla rundbågsålderns tempelbyggnader, har en sådan äfven funnits härstädes. Detta bevises af ett djupt hål i hufvudingångens ena anslagsmur, hvarest en lång bom kunnat med lätthet fram- och återskjutas, och som således tjent i stället för dörrlås. Dylika hål finnas i flera anslagsmurar i Lunds domkyrka.