222
är, att här varit liksom i andra uråldriga kyrkor en helig brunn.
I korets utsprång märkes vid dervarande fönsterbröstning en skålformig fördjupning med hål i bottnen. Uti Lunds domkyrka förekomma tvenne sådane, af hvilka den ena är alldeles oskadad, den andra illa medfaren. Dylika trattstenar, som dessutom råkas i flera större kyrkor, ha tvifvelsutan tjent till vigvattens uttömmande.
Här står en uråldrig dopfunt af täljsten. Denne är något smalare och högre än vanligt. Omkring foten läses.
Sum reverenda basis fecundi gloria vasis.
Omkring skålen:
Fons ego vite sum, qui pomi tristis ob esum
Diluo peccatum, potes hoc te scire renatum.
Här står äfven ett såkalladt helgonkar. Detta är ett simpelt träkar, som har 6 fots diameter, 2 fots höjd. En biskopsstol och en munkbänk äro ännu i behåll. Desse ha svarfvade fötter och karmstycken, äro mycket enkla och sakna allt snidverk. Vid hvardera sidan af sjelfva muröppningen, som förenar skeppet och koret, står ett muradt altarbord, af hvilka hvarje håller 4 fot 3 tum i längd och 3 fot i bredd, och å hvarje finnes ett altarskåp med trenne helgon i särskilda baldakiner. Bland dessa helgon visar sig S. Sigfrid med biskopsmössa hållande tre hufvud på ett fat. I skeppets nordvestra hörn står ett helgon öfver en gryta. Alla dessa vackra snidverk äro vårdslöst öfverkalkade.
I sakerstian visas tre gamla korkåpor, af hvilka en är en gåfva af Gustaf I; dessutom tvenne kalkdukar, nemligen en blommerad med silke, en genombruten med lärftssöm, bådadera klosterarbeten; tre folianter, nemligen en bibel och två predikoverk från munktiden. Här skall jemväl
