På den tijd var Axevaldh Slåt, förnembsta Konungasäte i Wästergöthland, som här tverdt öfver ligger, hvarest, Konungh Ingo och mäst residerade. Åhr 1394 blef Klostret ock Kyrkian af de Danske uppbrendh, i då varande fejd emillan Drottningh Margreta och Konungh Albrecht, men straxt förbättrat igen ock vid machthållen, intil tess Konungh Gustaf den Första vår Christeliga Evangeliska Religion inplanta läth, och derigenom Klostret ödelade.
Sedan vardt Klostret, och Kyrkian upbrendh i den fejd emillan Konungh Erich den 14 och de Danske. Alt sedan intill år 1668 förföl Kyrkian mehr och mehr, så at een stoor dehl af sjelfva Kyrkiohvalfven, halfva söder sidan af väggarna, alla Konungzkohrerna vore nedfalne och ruinerade, och denna Kyrkia, altså nästan som ödelagdh och sin total undergång närmast.
Å minneshällen till höger fortsättes:
Åhr 1668 begyntes Kyrkian åther att upbyggas och repareras, som skedde under den Stoormächtigste Herres och Konungs, Konungh Carl den Ellftes Regementhe, och igenom den Högvälbohrne Herre Herr Magnus Gabriel De la Gardie, Sveriges Rijkes Rådh, Rijckz-Cantzler, så och Laghman öfver Wästergöthlandh och Dahl, Grefve till Läcköö och Ahrensborgh, Frijherre till Eekholmen, Herre till Hapsahl, Magnushof, Höentorp och Wennegarn, etc. Så och dess högelskeliga Gemål, den Durchleuchtige Högtborne Furstinna och Fru, Fru Maria Euphrosina, bohren Phaltz-Grefvinna till Rhein i Beijeren, hvilka, til störste dehlen igenom egen försorg och kostnadt, henne låtit fullkommeligen och mångestädes af grunden reparera, efter deth skick och anseende, som hon i förra dagar haft hade, begåfvat
