I.
Primo gubernavit Gothorum Regna Canutus,
Qui conculcavit sabulum, pia regna secutus.
Castra relinquendo tandem cadit astra petendo,
Illic, quo tendo, sit in æthere manna legendo.
II.
Post quem Magnificus hæc Regna regebat Ericus,
Rector mirificus, existens juris amicus,
In pravos sævit, hostes armis abolevit,
Cursum complevit, moriens in pace quievit.
III.
Huic ejus Nato regnum cum nomine cessit,
Patreque sublato sceptrum Rex nobile gessit,
Quam cito vanescit, qui colla ferocia flexit,
Hunc mors evexit, Ericus et hic requiescit.
His exspiratis non mæret Svecia gratis.
Fletibus ablatis, Deus nos conjunge beatis.
Christe decus fidei fac hoc corpus speciei
Cernere dulce Dei loca præstando requiei.
En författare anser denna minnestafla tillhöra katholska tiden. Men man plägade icke under den tiden upprätta stora ornamentslösa minnestaflor, man plägade ännu mindre vanställa helgedomens skönaste parti nemligen korrundeln med dylika. Då alla härvarande konungagrafvar och dithörande inskrifter, om nemligen här hvilande Konungar af ålder haft några minnesvårdar, blifvit under kyrkans härjning förstörde; så är det ej troligt, att ifrågavarande minneshäll skulle vara så ytterst väl bibehållen, om nemligen den icke vore genom Grefve De la Gardies försorg liksom de öfrige minnesvårdarne gjord och uppsatt. De Latinske rimversar, som härå läsas röja visserligen något af medeltidens anda, men deri finnes
