Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/336

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


12.
Varnhem — Lund.


Hästarne hade redan en god stund varit förespände och skjutsaren påskyndade icke utan skäl afresan. Jag måste således lemna ett mästarverk, som alltid framstår med lika intresse, lika klarhet i min föreställning. Då vi nedrullat på vägen åt Falbygden, återblickade jag ofta på detta sköna föremål. De egna och mindre passande tornbetäckningarne störde ej intresset derför i åtankan på den herrlighet, hvarmed de blifvit af välmeningen förenade. Den lättsinniga Christinas ädle gunstling föresväfvade min tanka i den skönaste dager. J mäktige och rike, J besinnen icke, att mången svaghet till och med mången oförtjent lycka ursäktas och förbises hos män, som skyddat vetenskaper och uppmuntrat konster. Vid dödsbädden trösta ej de äreställen man beträdt, de stjernor man burit, de ägodelar man samlat. Nej, de nyttiga arbeten man utfört eller befordrat, det ljus man kringspridt eller man underhållit; se der minnesvårdar, hvilka efter sköldemärkens krossande, efter rikedomars förskingring qvarstå och med tacksamhet betraktas af efterkommande och med gyllene drag skildras i häfderna.

Dessa betraktelser afbrötos vid anblicken af några ansenliga grafrör och domsäten, som höjde sig till höger