336
åverkan. Alla här befintliga hällar ha mycket väl bibehållit sig, ehuru en del måhända varit omkring tvenne årtusenden utsatte för vittring. Detta förtjenar i min tanka synnerlig uppmärksamhet; ty hade dessa hällar bestått af vanlig lös sandsten, hade de redan sönderfallit till grushögar. Man kunde således härifrån hemta, liksom vi ofvanför anmärkt i afseende på sandstensbrotten vid Kinnekulle, herrliga block för finare sandstensarbeten.
Gudhems kyrka visar sig till höger om vägen på en fjerdedelsmils afstånd derifrån. Hon har en ganska hög ålder och lärer för några årtionden tillbaka förtjent fornforskarens uppmärksamhet. Korbyggnaden nedrefs 1811, då äfven en grafbyggnad, hvari Guvernören öfver Jönköping Bengt Kafle och fru Malin Soop hade sina hvilorum, delade samma öde, hvarpå kyrkan förlängdes. Några lemningar skola ännu finnas efter det märkvärdiga klosterhus, som här fordom legat. Men då Grefve Dahlberg på sin tid icke kunde göra något af dessa ruiner, är det klart, att en fornforskare i våra dagar, hvilken nemligen vill skildra föremålen icke sådana de kunde möjligtvis vara, utan sådana de verkligen äro, icke funne i dessa mycket ämne för arkitektoniska reflexioner. Om vår tid likvisst icke varit så knapp, skulle det intresserat oss att se Drottning Gunhilds bild. Man berättar nemligen, att denna bild är i nära kroppsstorlek uthuggen å en stor sten, hvilken förmodligen tillhört Gudhems kloster, men nu finnes i kyrkans mur. Gunhild, som merendels kallas Guda eller Gutha, var en Svensk prinsessa, som förmäldes med Danska Konungen Sven Estridsson, och förmåddes under förevändning af för nära slägtskap att öfvergifva denna sin gemål. Hon nedsatte sig i Vestergötland och anses, dock af mindre tillförlitlige
