350
Sigars borg. Han föregaf sig vara sändebud från en välkänd viking och blef i denna egenskap väl emottagen. Den förmenta sköldmön fick, ehuru gestalten syntes föga qvinlig, tillträde till sin älskarinnas bur. De båda lycklige utan att bekymra sig om det förflutna eller tillkommande öfverlemnade sig besinningslöst åt den ljufva sammanvaron, och svuro att i lif och död följa hvarandra. Emellertid blef den obetänksamme älskaren förrådd och efter ett tappert motstånd gripen och tingförd. Meningarne voro delade. Bilvise och flere andra påstodo, att man icke borde förfara grymt mot Hagbarth utan fasthellre begagna hans starka arm mot sina fiender; men. Bolvise deremot yrkade ett hårdt straff öfver den unge kämpen, för det han nedlagt Sigars söner och vanärat hans dotter. Hagbarth blef derpå dömd att hänga, och en galge upprestes. Härpå räckte Signes moder honom ett horn och bad honom med hånande ord taga sig en styrkedryck innan han nedgick till Hels öppna boning. Den unge vikingen emottog detta horn, gengäldade hennes hårda tilltal med en bitter erinran om hennes söner, hvilka han skickat i förväg, och om den sorg och smärta, som förestod henne, hvarefter han slungade det horn, han mottagit, i hennes ansigte. Hagbarth framförd till afrättsplatsen bad, att hans kappa måtte först hängas, på det han måtte deraf få en riktig förebild af sin förestående hädanfärd. Detta beviljades. Emellertid hade Signe förtviflad öfver denna olyckliga tilldragelse förmått sina tärnor att följa sitt exempel, och utsatt en spejare, som skulle efterse den sorgliga sakens utgång. Denne seende kappan sväfva i luften och troende domen redan vara verkställd skyndade att härom lemna underrättelse; hvarpå Signe och hennes tärnor, som emellertid af sina kläder gjort
