4.
Göteborg — Mjölkeröd.
Göteborg, hvarest vi rönt flera prof af gammal vänskap, lemnades med saknad och erkänsla. Vi togo vägen åt Kongelf. Man har vid utfärden å ena sidan den kanal, som är från Mölndahlså inledd i staden, och å den andra temligen betydliga boningshus. Sedan passeras stadens kyrkogård. Härutanför är en mur uppdragen, så att de vackra minnesvårdar, som finnas derinom, icke kunna ses ifrån vägen. Detta omgärdningssätt är visserligen gammalt, men ingalunda fägnande, och tyckes rakt strida mot idéen af minnesvårdar. Våra förfäder anlade derföre sina ätthögar och griftrör och uppreste sina bauta- och runstenar på höjder och fria platser, att de måtte falla vänner och anförvandter, samtidige och efterkommande i ögonen och erinra om dem, öfver hvilka de blifvit uppreste. Greker och Romare gjorde äfven sina grafvårdar för alla åskådliga. Hvartill tjena dyrbara monumenter, som äro under bar himmel, om de icke få utan omvägar betraktas? Den fria ingång, som lemnas till Köpenhamns kyrkogård, gör densamma till en ljufsorglig, en betraktelserik promenadplats. Om en omstängning är till förekommande af okynnets åverkan nödvändig, hvarföre icke göra en sådan med ett lätt jernskrank? Men
