Om jag således icke anser mig böra här ingå i någon granskning af hvad, som blifvit rörande dessa märkvärdiga fornlemningar redan utgifvet; så torde jag likvisst böra i korthet nämna något om deras egna utseende och förmodliga syftning. Hällristningarne äro antingen inslipade eller inknackade å släta bergsluttningar med stenredskap. De föreställa dels med blotta omgifningsstreck, dels i hela fördjupningar menniskor, hästar, oxar, kor, renar eller hjortar, bockar, hundar, harar, fåglar, ormar, redskap, vapen, fartyg m. m. Menniskorne skildras sällan i kroppsstorlek, men ofta såsom blotta streck. Boskapen visas stundom ganska stor, stundom helt liten. Fartygen ha från flera fots till få tums längd. Många sköldar röja naturlig storlek, andra äro deremot ganska små. Samma förhållande gäller om klubbor, hamrar, yxor, spjut, svärd m. m. Här förekomma mindre och större grupper, någon gång enkla figurer. Desse afbildningar äro merendels illa framställde, dock äro några med mera omsorg arbetade; men ingenstädes äro riktiga förhållanden iakttagne. Emellertid afbildas med påtaglig redighet drabbningar till lands och sjös, kroppsöfningar, kärleksäfventyr, dansar, o. s. v. Hällristningarnes höga ålder torde deraf skönjas, att, då de alltid finnas å sådana klippor, hvarest i urtiden varit, att dömma af belägenheten, goda hamnar, men aldrig lägre än några famnar öfver hafsytan, en ganska lång tid måste förflutit, innan de fått sin nuvarande höjd öfver densamma. Deras höga ålder torde äfven deraf skönjas, att det urfolk, som efterlemnat dessa minnesmärken, saknat jernredskap, ty om detsamma ägt sådant, hade de ofelbart blifvit dermed inhuggne. Vidare finnes aldrig å hällristningarna tecken till någon bokstafsskrift. Härtill kommer, att alla de redskap och vapen,
