fornlemning ligger på en höjd i ett bergspass vid ändan af den såkallade Prestmyran söder om samma prestgård. Trenne sidor utgöras af trenne jemntjocka hällar, den fjerde sidan är öppen. Betäckningen består af en ansenlig häll, som är å undre och öfre ytorna jemn. Några grafkullar ligga häromkring, af hvilka en omgifves af trenne temligen höga hällar och tyckes fordom haft flere dylika.
I denna socken förekommer en mängd uppreste större och mindre stenar. En lång rad sådane visar sig jemte vägen vid Tannam. Flere ha redan genom afhemtning af sand nedfallit. Å Knäms utmark ej långt från vägen ligga några grafhögar, af hvilka somlige ha bautastenar. Man ser å Håkebymoar en grupp uppreste stenar, som fordom varit vida talrikare. Här märkas några runda stensättningar, som föga höja sig öfver marken och äro öfverväxta med ljung. Detta slags stensättningar, som stundom ha en ansenlig omkrets, finnas flerestädes. Man träffar äfven flere sådana helt nära hvarandra. Vid Forbrigd i Verdalen i Norge lågo många runda stensättningar, å hvilka tydliga spår märktes efter eldstäder. Det tyckes, som desse stensatte platser varit offerställen för soldyrkan. Deras kretsform kunde således afbilda solskifvan och offerelden solflamman. Det är bekant, att solen i norden och flerestädes ansågs för gudomens himmelska liksom elden för dess jordiska afbild.
På dessa moar längre åt söder stå äfven jemte vägen större och mindre stenar. Man träffar äfven flerestädes dylika dels på släta marken, dels på jordhögar. Vid östra sidan om Tanums slätt höja sig på en ljungbeväxt bergsluttning trenne tunna men breda hällar, den ena 10 fot, den andre 9 fot 6 tum och den tredje 9 fot lång, hvilka bilda en trekant, som å hvarje sida håller 15 steg.
