Efterskrift.
Sedan ofvanstående var affattadt och färdigt att afsändas, har förf. hos Cleasby-Vigfusson under artikeln gramr funnit följande uppgift: »Gramr, wrath, esp. of the gods, in the heathen oath formula, sé mér goð holl ef ek satt segi, gröm ef ek lýg, whence the Christian, Guð sé mér hollr ef ek satt segi, gramr ef ek lýg, N. G. L. ii. 397, 398.» Den senare formeln förekommer flerstädes i de norska lagarne, så på det första af de nu nämda ställena ordagrannare återgifven: Guð se mer hollr af ek satt sæghi gramr ef ek lygr, och på s. 398 flere gånger under formen sua se mer guð hollr sem ek sat (el. satt) segi (el. segir) gramr ef ek lygr. Men hvarifrån Cleasby-Vigfusson fått edsformulärets hedniska lydelse eller uppgiften om ett dylikt hedniskt edsformulärs tillvara, veta vi icke. Finnes det någonstädes i den isländska litteraturen, är det ju ett afgörande bevis — så vida flere bevis behöfvas — för riktigheten af vår ofvan framstälda åsigt om Vestgötalagens motsvarande edsformulärs hedniska ursprung. Af de nordiska lagarne är denna sistnämda den enda, som har bibehållit denna edsformels äldsta form med guþ i neutr. plur. Ty liksom de norska lagarne har ock Grågåsen sing.: se guþ hollr þeim er heldr griðom. en gramr þeim er grið rýfr (I, 114, s. 205 i Finsens edition). I de danska lagarne hafva vi icke funnit detta formulär (Jyske Lov har svå hjalpæ hanom guth II, 4 och hjalpæ mik svå guth ok then helghæ bok II, 43). För öfrigt kan här anmärkas, att i Grågåsen förekommer goð såsom neutr. sing. i uttrycket þeim se goð gramt (II, 112, s. 192 hos Finsen), samt att en handskrift af de norska lagarne har på flere ställen gramt i st. f. gramr i de ofvan anförda edsformulären.
