sig, så tillses noga, att kärlet är tätt. Om hufwudet skall nyttjas till sylta, så saltas det icke; men om man derpå will koka mat, så klyfwes det, tungan med hjernan borttages, och båda halfworna gnidas wäl med salt; hwarefter de ibland fläsket nedsaltas.
Att salta Gäss och Ankor.
När gåsen eller ankan är slagtad, plockad och rengjord, så klyfwes hon, men icke sköljes, utan endast torkas mycket wäl med en handduk. Då har man fint stött salt, hwilket man uppblandar med litet stött swart- och kryddpeppar eller ingefära; dermed gnides fogeln ganska wäl innuti, och nedsaltas sedan i ett lagomt kärl med fint eller stött salt. Dessa saltade gås- och ankhalfwor äro sedan ganska goda att koka både kål och ärter uppå, och göra då mycket bättre gagn i hushållet, än rökta, då icke mycket deraf kommer till nytta. Om man behagar, så kan ryggskråfwet wid nedsaltningen frånskäras, och nyttjas till swartsoppa, och endast bröstet nedsaltas; men har man mer gås- och ank-slagt än man behöfwer till swartsoppa, så kan foglen hel och hållen göra gagn som saltad.
Att röka Fläsk.
När skinkorne legat i saltet 4 weckor, så upptagas de och rökas med enris, och hängas sedan i ett något warmt rum att torka.
På annat sätt.
Så snart swinet är slagtadt, gnides hwar stinka med 2 till 3 lod luttrad salpeter,
