Ost af Sur mjölk.
Löppen eller gällen mjölk skiljes så mycket som möjligt är från wasslan, och blandas sedan med lika mycket skummad, söt mjolk, samt sättes på elden. När den stått der en liten stund och börjar blifwa ljum, ihälles litet löpwassla, hwarefter, då osten skurit sig, den lyftes af elden, och låck lägges på grytan, att osten får löpa tillsamman. Den upptages sedan, och kramas mellan händerna, eller i ett glest linne, att wasslan må frånskiljas; hwarefter litet smör, efter råd och lägenhet, jemte litet stött kryddpeppar och salt, arbetas in i ostmassan. Den lägges sedan i sitt kar, men göres icke mer än högst 2 à 3 finger hög. När den nu någorlunda format sig, tages den ut, och smörjes med litet kallt smör, hwarefter den på ren halm får en ganska swag torkning i ugnen; då den sedan strax kan ätas. Den tål alldeles icke att gömmas, utan bör snart förtäras, och är tjenligast att sommar- eller andtiden nyttjas till mellanmål för folket på utarbete.
All ost bör under torkningen wäl agtas för insekter, hwilka gerna söka att lägga sina ägg deruti; derföre äro hårduksburkar ganska tjenliga att ställa ostkaren uti; men god ost, som man tänker längre förwara, bör alldrig utsättas för hwarken luft eller wäder.
Miss-ost och Miss-smör
tillredes af sötmjölks-wassla, hwilken kokar så länge, att den får nöjaktig stadga; men som
härtill fordras en myckenhet wassla, innan man
