matskedblad stötta torra citron-, och lika mycket pomerans-skal, eller blott endera delen, efter smak, ett skedblad anis och lika mycket fenkol, som äfwen krossas. Dessa kryddor sättas i ett halfstop watten på elden, och koka tills hälften återstår. Då silas det genom ett linne, och slås sedan till ett qwarter sämre, eller bättre, honing eller sirap, hwarmed det kokar under skumning, tills blott sirapen eller honingens mått återstår. Då slås denna lag helt het till bränwinet, som dermed omsqwalpas, och blifwer med ringa kostnad rätt smakligt. Här gäller, liksom i det föregående, att kryddorna bero af smak och lägenhet. De minst kostsamma äro körsbärs- och plommon-kärnor, anis, fenkol, kummin, malört, enbär, angelike-frö, koriander, torra eller färska pomerans- och citronskal.
Att sätta färg på Bränwin.
Johannis-örtens blomma, tagen wid midsommars-tiden innan den ännu slår ut, men knopparna fått starka purpur-punkter, rensas från bladen, och lägges i ett dricksglas eller spillkum; litet bränwin hälles deruppå, och örten kramas med en silfwersked, då den strax gifwer en skön röd färg; sedan slås alltsammans på bränwinet, och då man finner färgen fullkomligen wacker, silas blommorna derifrån genom ett fint linne. Om sommaren, när dessa blommor finnas, kan man af dem utdraga ett starkt extrakt, hwarmed man sedan hela wintren kan färga sitt bränwin. Dessa blommor gifwa klarare och wackrare färg, än alla bärsafter.
Blomman millefolium, plockad då den nyss
spruckit ut, och lagd på bränwin, gifwer en skön
