lefwande, sköljes den icke, utan torkas med ett linnekläde; men är den död, då sköljes den ganska wäl; att all slem och stannad blod blifwa borttwättade. I förra fallet nedlägges fisken med tillräcklig grön persilja, grön dill, efter smak, salt, och så mycket smör som man har råd och lägenhet. Slipper man att spara deraf, utan får taga ett godt matskedblad till hwar mark fisk, så behöfwer ingen annan sås göras; på fisken hälles då endast så mycket watten, att det står på hälften; den bör icke heller ligga på hwarannan; låck sättes på kokkärlet, som ställes på jämn eld att flinkt koka. Då fenorna wäl lossna, är fisken kokad, och anrättas sedan med sin egen sås.
Men är man nödsakad att spara smör, så nedlägges den på samma sätt som redan sagdt är, med persilja och dill, samt saltas och kokas med litet watten. När fisken är färdig, tages något af det spadet, hwaruti den kokat, och sättes på elden, med en god del fin hackad persilja; skulle spadet wara för salt, så uppspädes det med litet kokande watten. Då persiljan kokat något häruti, så tages ett stycke smör, hwilket wältras och knådas i litet hwetmjöl, och sedan lägges i persiljespadet; när det kokat en liten stund, så att mjölet gjort såsen simmig, anrättas den till fisken.
Men då fisken icke är lefwande, eller har warit frusen, så rensas och sköljes den ganska wäl, samt sättes på elden i kallt watten, hwilket då bör stå öfwer fisken; under tiden bör man koka upp så stor qvantitet watten, som
fordras för att åter slå på fisken. Då fisken nu
