dem, då denna rätt kan blifwa nyttig, emedan rommen icke just utgör någon särdeles föda. Den tages då ur fisken och sönderröres, hwarefter man mäter till ett qwarter romm (litet mer eller mindre är ändå ingalunda så noga), ett halfstop söt mjölk, hwilka båda delar sammanwispas med några ägg, och så mycket hwetmjöl, att det håller till klimpar; har man god råd på lefwer, så förwälles den litet, och skäres sedan i strimlor, samt lägges till klimpdegen; en god del fin gräslök, persilja, om man behagar, stött kryddpeppar och salt, röres äfwen däruti. Då man har tillgång på så mycket råmm, plägar man äfwen gerna hafwa ett stort kok af frånskurna hufwud och ryggben, hwilka kokas och ätas; och det spad, hwaruti dessa gäddhufwuden kokat, bör alltid gömmas att deruti koka råmmpalten. Det spädes då ut till erforderlig myckenhet, samt silas ganska wäl, att hwarken fjäll eller ben må medfölja; hwarefter det i en wid kastrull sättes på elden. När det sjuder, lägges med en sked klimpar af paltmassan uti spadet, hwilka koka warsamt, och sedan anrättas warma med en rörd smörsås. Kalla klyfda och stekta i smör, äro de en ganska god rätt. Denna massa skall wispas och klappas ganska hårdt, hwilken regel gäller om alla tillredningar af mjöl, om de icke skola blifwa tunga. Af det spad, hwaruti dessa klimpar kokat, kan sedan, med tillsatts af något mjölk och hwetmjöl, kokas en fisksoppa, som blifwer ganska god. Om wåren, då mycket småfisk af mört wankar, och man icke kan föryttra den, förwälles eller halfkokas den i salt
