Potatosmos med Fläsk.
Rötterna skrapas rå, och kokas som de föregående, i så litet watten som möjligt är, hwarefter de röras sönder. Då har man något fet rökt skinka, eller annat salt fläsk, hwaraf det feta ofta bortskrädes: (sådant fett bör aldrig förfaras, utan då man samlat något deraf, på ett eller annat sätt begagnas); detta fläsk skäres i fina tärningar, och lägges, jemte lök efter smak, skuren helt små, att i en stekpanna brynas. När det är gulbrunt, slås det, jemte en god del hackad persilja, litet ingefära och peppar, i potatosmoset, hwilket dermed ännu en stund kokar, och gifwes sedan, som de föregående, till utspisning af salt fisk eller kött.
Wisserligen göra blotta rötterna, kokade i watten, samma nytta till utspisning af salt-waror; men en liten förändring eller förädling af födoämnen är både nöjsam och tillåtlig, då den kan förenas med sparsamheten. Om man på landet, der ägg just icke alltid äro så dyra, will tillåta sig det lilla öfwerflöd, att röra några ägg-gulor i moset då det lyftes af elden, så belönar smaken rikeligen denna obetydliga frikostighet.
Potatos-budding med Grädda.
Denna budding kan wäl icke räknas bland de tarfliga; men för en landthushållerska är denna rätts kostnad föga betydande, och må derföre wäl här finna sitt rum.
Rötterna skrapas rå, och förwällas i söt
mjölk, hwarefter de upptagas och rifwas, eller
