de må hålla sig warma, och ätas sedan med smält smör.
Att skära en god del morötter i tärningar, och med fin skuren grön persilja inlägga dem jemte ärterna i påsen, sedan koka alltsammans tillhopa, och anrätta dessa ärter som de föregående, är äfwen en ganska god rätt.
Stora wälska bönor, från hwilka huden blifwit dragen, och bönorna sedan kokade på båda dessa sätt, (likwäl icke med de yttre skidorna i spadet), äro äfwen rätt goda, anrättade endast med smält smör.
Att stufwa wälska Bönor.
När bönorna äro stora, afdrages huden: men medan de äro späda, är det onödigt; de förwällas i litet watten, och slås sedan på durkslag; då smältes litet smör, hwaruti hwetmjöl röres, och söt mjölk tillhälles; deruti lägges äfwen en god del fint skurna morötter, persilja, stött kryddpeppar och salt. När det kokar, ilägges de förwällda bönorne, som deruti stufwas färdiga.
Turkiska Bönor.
De skäras fina, eller, det som är mycket bättre, i 3 à 4 delar hwar böna; ty då behålla de sin must; hwilken annars bortkokar i spadet. (Man tror att fint skurna bönor blifwa mjukare eller mörare, än de styckade; men det är en willfarelse, emedan mörheten icke beror af styckets storlek, utan bönans slag, eller mognad). Bönorna sättas sålunda på elden, och
