och något kanel, tills de blifwa alldeles fullkokta då de böra wara som en tunn gröt. När de ännu stå på elden, tillägges socker efter smak, och då de aflyftas sjudande, iröras så många färska ägg-gulor, att gröten tillräckligen tjocknar då den slås i sin form, och ätes kall eller warm. I förra händelsen kan dertill gifwas en tunn sås, af söt mjölk, litet grädda, socker, gult citronskal och kanel, afredd med ett par ägg-gulor; men om den ätes kall, med blott stött socker och kanel, eller en sås af kalla lingon, körsbärs- eller winbärs-saft.
Budding af Frukt.
Äpplen skalas och kastas i watten, hwarefter de skäras i stycken, och kokas i helt litet watten, med något socker eller sirap, efter råd och lägenhet: har man litet bärsaft, af lingon eller berberis, så blifwer färgen alltid wackrare. När dessa stufwade äpplen äro färdiga, så skäres godt hwetbröd uti tunna skifwor, och råstas på ett halster, att de blifwa wäl gulbruna, men icke brända. Dessa brödskifwor doppas, om man har, uti litet lingonsaft, men i brist deraf, uti något söt grädda, och läggas så uti bottnen af buddingformen; deruppå strös något stött socker och kanel, samt fint rifwet gult citronskal, om man har, hwilket blandas tillsammans med sockret och kanelen; häruppå lägqes sedan ett hwarf kokta äpplen, så åter ett hwarf bröd, hwarmed fortfares tills formen är full, då frukten bör utgöra sista hwarfwet. Denna budding ätes kall. Har man flera slag insyltade saker, såsom päron, plommon,
