hufvud,stela nackar och ansigtena, omgifna af tättklippta polisonger, liksom sammansnörpta öfver en orubblig diskretion.
De små grupperna hade efter Delphins plan bildat sig i hörnen och vid fönstren; midt på golfvet gingo två och två sakta samtalande, medan en stor del stodo och åto omkring frukostbordet eller togo med sig sin tallrik inåt salongerna.
Omkring en högväxt, mager herre med långt gråsprängdt hår samlades alltid en tät klunga. Det var en norsk bildhuggare, som hade sin atelier i Stockholm. Han sades ha kommit till staden föregående dag för att under konungens vistelse der väcka intresse för ett nationalmonument, som han hade gjort utkast till.
Det var en unionsgrupp, som enligt planen skulle uppställas på Eidsvoldspladsen midt framför stortingsbyggnaden. Konstnären hade i fickan en blyertsskiss, som han förevisade.
Ifvern att lägga sitt intresse och sin beundran i dagen var stor och oförbehållsam; ty alla voro tillräckligt inne i förhållandena för att förstå, att det skulle vara det samma som ett storkors att få vara med i komitéen.
Skissen förestälde Svea som en sittande qvinlig figur, hvilken stöder den ena handen på svärdet, medan hon lägger den andra armen om halsen på en liten gosse, som står bredvid henne.
Konstnären berättade sjelf, att gossen enligt det ursprungliga utkastet skulle sitta i den qvinliga figurens knä. Men så hade han varit nog hänsynsfull — norrmännen äro ju så snarstuckna — att sätta honom bredvid, och nu kunde då hvar
