3.
Amtmannen satt vid öfversta ändan af bordet, häradshöfdingen till höger, fogden till venster. Derefter kommo advokaterna efter ålder, sedan herrar fullmäktige efter sina principalers rang, så skrifvarne efter samma regel och slutligen några bönder, ordföranden i förmanskapet och ett par andra inbjudna. Länsmannen satt vid nedersta ändan.
»Man märker, att länsmannen har kokfru från staden,» sade gamle advokat Kahrs och smälde med tungan, »det är inte som i forna tider, då vi måste sätta i oss en balja sviskonsoppa med sirap och kanel i.»
Detta sades halfhögt till fogden, ty man var ännu vid första rätten, fiskpudding med stufvad hummer, och samtalet fördes nästan uteslutande af amtmannen.
Rödvinet var mycket surt, men icke desto mindre mycket starkt. Dessutom fans der aqvavit och öl, så att stämningen steg hastigt. Emellertid förstod amtmannen att lägga en hämsko på lifligheten, och det gick mycket ceremoniöst till i början af måltiden.
